Hey på er!
Jag får be om ursäkt för den dåliga uppdateringen... men det har hänt lite nytt i mitt liv som gjort att denna blogg hamnat på sidan av. Tråkigt nog. Men jag ska väl försöka dra igång igen, så fort det handlar om träning och viktnedgång. Dock kommer det nog ta sin lilla tid innan jag är nere på tvåsiffrigt denna gång... Jag har en tendens att ÖKA i vikt för tillfället. Och kommer nog fortsätta göra det i 5månader till.... *ler* Ja, jag är gravid!!!
Underbart och skrämmande på samma gång!
Men jag är förbannat glad! ÄNTLIGEN är det MIN tur!

Lite komiskt att det skulle bli såhär, just nu. Med tanke på alla sjukhusvistelser (det har varit ett x-antal flera under de senaste månaderna) och "svält"dieter på sjukan, slutade med rökningen och alkoholen långt innan jag plussade, för att få magen till att lugna ner sig. Trillade ner till en 103, strax efter förra viktmätningen, men i dagens läge har jag gått upp lite sakta men säkert till stadiga 112. Dock så vägde jag 114, närmare 115 vid inskrivningen hos BM (barnmorskan) som var för ca. 1½månad sen. Om jag nu inte missminner mig!
BM i sig är ett rötägg - henne kan jag skriva ett helt inlägg separat om, då hon är så elak - men jag har gett mig fan på att visa henne! Jag ska fan se till att bli deffad under min graviditet! Jag ska nog visa henne!

Under dessa veckor har det blivit mycket simmande, cyklande och promenader - vilket i sig är superskönt, iaf. när solen börjar titta fram och värmer. Men jag har fått lite problem med svanskotan (stukade/sprack svanskotan när jag var liten och befarar i dagsläget att det hänt något under de första grav.veckorna) Jag ska ta kontakt med min familjeläkare så får de ta en titt - det värsta är ju dock att de inte röntgar då man är gravid. Hmm.. Well, det är bara att hoppas på det bästa och blicka framåt!

Jag kan lova er, att detta är det häftigaste jag vart med om på länge! Jag har redan sett min vinkande lilla "bebbe", då jag fick göra ett VUL (vaginaltultraljud) på akuten sist jag blev inlagd... Men det gjorde inget, jag fick ju se mitt lilla skrutt i magen!

Överlycklig, stolt och nervös - det är nog tre ord som passar in väldigt bra på mig i dagsläget!

BTW: All magsmärta har försvunnit då JAG själv kom underfund med att det kunde ju faktikt vara så att jag inte längre tålde låglaktos-produkterna, och har i dagsläget gått över till helt laktosfritt och äter kalciumtabletter för att fylla tomrummet. Tänk att jag inte kom på det tidigare?