Big, Bold 'n' Beautiful

• Vikt: 109,5kg
• Längd: 172cm
• BMI: 37
• Fett: 51,7%
• Muskler: 21,5%
• Visceralt fett: 8
  
  
• Diff:
• KG: +300g
• BMI: +0,1%
• Fett: -0,9%
• Muskler: +1,7%

Måndag 13/5 2013

Vikt: 109.5kg
Längd: 172cm
Mått:
Höft: 114cm
Rumpa: 119cm
Lår: 71cm
Midja: 97cm
Bröst: 102cm
Överarm:40cm

Lördag 22/1 2011

• Vikt: 109kg
• Längd: 172m
• Mått
  Höft: 123
  Midja: 104
• BMI: 36
• Fett: 43,3%
  
  

Onsdag 22/12 2010

• Vikt: 112kg
• Längd: 172m
• Mått
  Höft: ?
  Midja: ?
• BMI: 38
• Fett: 46%
  
  (uträknat i efterhand på ett ca.)

Måndag 22/11 2010

• Vikt: 111kg
• Längd: 172m
• Mått
  Höft: 128
  Midja: 105
• BMI: 37
• Fett: 44,5%
  
  

Tanken bakom den här bloggen är att jag ska få skriva av mig, få feedback och lite creds i mitt försök att gå ner i vikt.

Vikten har alltid varit ett "problem" i mitt liv, men jag har lärt mig att leva med "skiten" och har gjort mina tappra försök att droppa några kilon då och då. Men nu är det slut på "försöken". Nu ska skiten bort!
"- Jag saknar den tiden då jag ägde ett sexpack - och inte det i kylen!"

Redan som liten var jag överviktig, trots min längd. Och det gick inte en dag utan att jag fick höra klåpord och andra skällsord om hurvida jag såg ut.
Jag, som många andra överviktiga barn, hämnade i händerna på mobbare. Fast det hela började redan på dagis...
Men när jag började på lekis, då började mobbingen ta sin riktiga form. Jag hade en specifik mobbare, som fick med sig alla andra. Det gick inte en dag utan att jag blev kallad för saker, slagen och kränkt. Lärarna avfärdade det hela som; "det är bara lite kärlek".

I 9år pågick denna mobbing, av samma mobbare, och 37 stygn, otaliga ärr senare -  fick jag nog och satte min mobbare på plats. "Nu får det vara nog!"


Under hela min uppväxt har jag varit både dans och sportintresserad. Jag har varit aktiv i många olika föreningar och även om jag haft en dag ledig har jag varit ute och fått mig en daglig dos av det bästa: Energi.
Många skyller på att de har "kraftig benstomme", vilket jag också har, men detta har aldrig hindrat mig att faktsikt gå ner i vikt. Och jag har lyckats. Flera gånger.
När jag var på topp inom basketen och dansen vägde jag så lite som 71kg. Jag var nere på 65kg, men såg sjukligt smal ut och det var, enligt mig och många andra, inte snyggt.
Mitt ben pajjade i samma veva som jag tävlingsdansade och det visade sig senare att jag hade en cysta i lårmuskeln. Mitt liv rasade samman. Jag vart tvungen att sluta med allt som hade med sport att göra. Mitt liv gick i krash. Två år senare, brakade helvetet löst. Jag blev "hemlös". Jag bodde under flera år hemma hos vänner och led av en smärre depression.
Jag lyckades ändå hålla huvudet högt, tog min student, fick en fin lägenhet. Strax därpå flyttade jag från staden jag bott i hela mitt liv...
Under tiden som jag bodde i en annan stad tog jag tag i mitt liv, fick rätsida på vikten, så då låg på hela 137kg.
Efter två år hade jag lyckats gå ner 30kg.

När jag efter dessa två år flyttade tillbaka till min hemstad, träffade jag mannen i mitt liv och la viktnedgången på is. Jag har i dagens läge inte gått upp alltför mycket, men heller inte gått ner nå vidare mycket.


Jag och en väninna satt och pratade om vad vi skulle önska oss i julklapp. Jag har redan bestämt mig. Jag vill ha ett gymkort. Och helst skulle jag vilja ha en personlig tränare. Vi får se hur det blir med den saken, men det vore roligt! Jag vet att jag behöver någon som pushar mig och driver på.
Jag skrev in mina mått, kilon och BMI här i måndags. Det vart ett rejält wakeup call.
Inte trodde jag att det var så jävligt!?

Tro nu inte att jag sitter här och tycker synd om mig själv.
Det är varken synd eller går någon nöd på mig! Tvärt om!
- Jag är en tjej med båda fötterna på jorden, med ett härligt leende på läpparna och sjuhelsike självförtroende!


- Så nu är det dags att ta tag i det här och se till att jag går ner och håller mig på två siffrigt, med en idealvikt på + 80pannor.

Önska mig lycka till!